Epilog

Efter flera månader utan aktivitet, en bil i dvala och med ett sökande efter motivation till att komma igång igen så känns det som att det är tid att summera. Bloggen har dock under några år fyllt ett syfte. Skapa inspiration och drivkraft att färdigställa ett komplext projekt och genomföra en dröm.
Att få köra en på egen hand renoverad P1800. Kanske den snyggaste Volvon någonsin.

Men nu är det färdigbloggat.

När jag var i moppeåldern så hade en lokal inredningssnickare en röd 66'a. Oj va snygg den var.
När det sedan blev dags att skaffa ett eget första objektet så hittades ett "gör det själv" objekt. En röd 66'a hos en bilhandlare i Grästorp. Då tyckte mina föräldrar att det var för dyrt. 4600:- för en bil som behövde lagas! 1980. Det blev en Amazon istället. Sedan amerikanare en period innan det var familjen som kom i första hand.
Längtan efter att ha något att göra på kvällarna fanns dock där och 2006 genomfördes det stora första steget. Garagebygget.

Stort nog för 3 bilar. Plats för billyft (fortfarande på önskelistan) men framförallt en förutsättning för att ett objekt skall kunna rullas in och det riktiga projektet skall kunna påbörjas.

Sommaren 2007 rullades objektet in. En, som det heter, påbörjad renovering. I kartonger kördes en "nästan" komplett 66'a hem. Den hade gått i Dalsland. Ställts av 1977 då den inte klarat besiktningen och stod sedan 1981 i en källare i Vålberg, Värmland.
Därefter var det plåtarbete i några år. Parallellt byggde jag en B20 som jag fick av en kompis, på ett klassiskt 80-talstrimmat sätt. Hemmaportad topp, R-kam och dubbla förgasare. Plåtjobbet var nog det roligaste delen så här i efterhand. Där växte bilen fram från något som påminde om karbonpapper till en ny kaross.

Mycket ny plåt blev det. Många delar fick jag göra själv.

När väl lack kommit på och det närmade sig montering så höjdes ribban. Det blev bra mycket dyrare än det var tänkt men man kan ju inte sätta tillbaka skräp med ny lack, nytt gummi mm. Det blev mycket nytt eller bättre begagnat. En del medskickade komponenter gick i bingen. 2012 blev allt lackerat efter mycket svetsande och slipande. Då tog det fart igen.

Inredningen som var en del som sades vara nyrenoverad gick mest ner i runda arkivet. Nu hade man ju sett en del andra P18 och bilden av hur en fin inredning skulle se ut hade ändrats. Det enda som inte är bytt är sparksidorna framför dörrarna och stolarna som är slitna men hela.

Det blev besiktning sent hösten 2013 och första möjligheten att få testa att allt fungerade. Vilken känsla!

2014 har sedan gått med ca 400 mil under bältet. Ett antal träffar har besökts, en och annan resa till arbetet eller bara en tur en fin kväll med frugan.
Helt problemfritt har det inte varit. Växellådsproblem, bestyckningsfel på förgasarna, bakaxelhaveri mm. När den går är den dock helt underbar att köra och åka i.

Många fina minne har det blivit under 2014. Nu skall jag dock göra vitbok. Det finns en del att fortsatt finputsa på innan jag är helt nöjd. Vem vet. Man kanske höjer ribban ytterligare sedan. Det känns dock som att bloggandet är färdigt då det inte längre finns mycket intressant att skriva om. Det är dags att gå vidare. Vi får tacka för oss!

Vi ses på vägarna i sommar.
Leif & Elof